alexandrageorgieva.blogg.se

Hej!

Att blogga känns fruktansvärt konstigt då jag helt plötsligt ska låta mina tankar sväva ut i cybervärlden utan att veta vem som sitter bakom skärmen och läser dessa inlägg. Det är inte så att jag aldrig har att uttryckt tankar, åsikter och mitt kreativa skapande på internet förr. Däremot har det aldrig känt så naket som nu att plötsligt dela med vad som sker mitt i processen, och det är just ordet process som är min röda tråd för detta inlägg.

Att byta pedagogens glasväggar mot HDKs vackra byggnader känns otroligt roligt och spännande. De första dagarna var jag väldigt orolig över att jag skulle känna press och prestige kring skapandet, men jag har fått motsatsen bevisad. Redan första dagen släppte knuten i magen då jag märkte att fokus inte alls var på att göra "fint", utan snarare lägga fokus på process och bildlärarrollen. Vår första individuella uppgift var att på egen hand skapa en skissbok som sedan skulle fyllas med 3 olika typer av tekniker i varje del: Processen - Just nu!, Framtid/presentation - Jag som bildlärare, samt Reflektion - Hur ser andra på mig? (En mer detaljerad beskrivning på vad-hur-varför-processen kommer i ett annat inlägg). 

Själva idéen att låta elever skapa sina egna skissböcker är något jag absolut kommer ta med mig i framtiden. Att hitta enkla tekniker för eleverna att kunna slänga ihop ett gäng papper kan uppskattas om jag som lärare betonar vikten i att dokumentera sitt skapande. Jag tror att genom dokumenterandet kan jag som lärare få dem att förstå att bildämnets vikt inte ligger i resultatet utan snarare på viljan att vara nyfiken och att våga ta sig in i processen. Vi lär oss inte utan att pröva oss fram. Att på så vis ha en skissbok där allt ifrån en enkel streckgubbe till ett akvarell-collage får ta plats gör att varje steg i processen räknas. Detta, tror jag, låter eleverna se vad som sker om de aktivt dokumenterar idéer.  

Anledningen till att fokus har hamnat på processen i början av L6BD10-kursen, tror jag beror på att många elever slutar uttrycka sig i bild när deras medvetenhet kommer ikapp dem. Detta är något Ulla Löfstedt bekräftar i boken Barns bildskapande. Likaså tror jag också att i den medvetenhet börjar eleverna tänka att konsten inte är för alla, att det är en elit som inte vem som helst kan vara del av. Därför är det så himla viktigt att vi lärare visar eleverna att våga ta plats och våga pröva sig fram utan att nödvändigtvis ens nå det färdiga resultatet. Det som inte är färdigt ena stunden kan likväl vara en del av ett resultat i någon annan bild. 

Senare fick vi i uppgift att pröva oss fram med akvarellfärg; vått i vått, vått i torrt osv. Detta tyckte jag kändes främmande och gjorde att jag inte riktigt vågade kasta mig ut i projektet på direkten. Efter om och men satte jag väl igång och fick en insikt. Varför inte bara härma flera verka för att sedan förstå hur jag bör tänka när jag målar exempelvis ett moln? Mitt i mitt akvarellmålande släppte jag alla tankar om att jag måste visa att jag är duktig. I så fall är jag snarare duktig då jag försöker och prövar olika tekniker eftersom att jag är nyfiken. Helt plötsligt märkte jag hur fort jag utvecklades på endast några få dagar. Så.. HÄRMA HÄRMA HÄRMA!! En fantastisk kombination av rätt verktyg, nyfikenhet och utmaning tog mig till en nivå jag aldrig skulle ha nått om jag inte "tvingades" att måla minst 5 akvarellbilder.

Så, summan av kardemumman, process är nog det vackraste ordet vi som lärare kan använda oss av i bildämnet.